Huuua, så jobbigt! H har varit väldigt konstig ikväll... Han har andats ryckigt och nästan kämpat för att få andan. Så vid 22:30-tiden ringde sambon först till sjukvårdsrådgivningen och därefter blev han kopplad direkt till barnakuten. Sen blev det ett rätt långt samtal där sköterska och läkare ville lyssna på hur H andades och sedan veta hur han mådde i övrigt. 39 graders feber samt något som vi tyckte tydde på magknip, men som vi inte kunde konstatera vara det. Ja, hur ska man veta?
Hur som helst så nämnde sambon orden... Ska vi ta ambulans då? och i samma ögonblick som han sa de orden så började tårarna strömma nerför mina kinder. Jag blev så rädd och så ledsen. Nu var det dock inte så, men saker och ting missförstås väldigt lätt när man bara hör den ena sidan av ett samtal. Så var det i detta fall!
När läkaren hade lyssnat ett tag och fått veta allt annat han ville ha svar på så fick vi rådet att ge H en dos alvedon som motsvarade en 15-kilos unge, dvs en i Fs viktklass... därefter vänta 30 minuter och ringa tillbaka och berätta läget då.
Så gjorde vi och då sov han. Det var lite oroligt ett tag då han bara tycktes kunna sova mot mitt bröst, men direkt då vi la honom på rygg så kom de ansträngda andetaget tillbaka... Efter ett tag fungerade dock det också och nu ligger han i sin myshörna och sover. Jag ska också gå och sova lite nu känns det som. Goseplutten! Mamma älskar dig!
1 kommentar:
Åh, fy så jobbigt. Man känner sig så maktlös när de små mår dåligt. Det är nästan så aytt man som förälder nog mår sämre än det sjuka barnet gör ibland :-/ Hoppas han mår bättre idag?! :)
Skicka en kommentar